Sagobröllopet i Trosa

Så var det äntligen dags! Väderrapporten var inte lysande och morgonen var mulen.

Det var en kapplöpning med klockan både dagen innan och på själva bröllopsdagen. Det var en fullständigt osannolik massa prylar som vi skulle frakta i bilen till Trosa. Man fick ha skohorn för att få in allt.

Hembygdsgården skulle pyntas med tyll  och ljusslingor i taket, massor av pynt på borden, partytält skulle monteras upp och samtidigt skulle Vienna och hennes småkusiner underhållas.

På bröllopsdagen kom Malin vid 8.30 till vårt rum för att få hår och smink fixat med hjälp av frisör och make-up artist. Vi måste skynda till hembygdsgården för att hämta ljudanläggning och instrument, sätta upp skylt till bröllopsfest vid infarten till hembygdsgården. Sedan skulle allt på plats i kyrkan, sladdar kopplas och ljud testas. En komplikation var att vi behövde flytta till grannhotellet och det blev ett glapp mellan utcheckning och incheckning. Jag fick åka tillbaka till hotellet med tjugo minuters marginal och då försöka hinna fixa mig i ordning. Vi fick vi komma in i nästa hotellrum lite tidigare som tur var. Sedan tillbaka till kyrkan. Någon lunch hann vi aldrig äta. 14.00 var vigseln.

Och det blev lika sagolikt vackert som Malin och Martin ville ha det. När kyrkklockorna ringde innan vigseln bröt solens strålar fram genom molntäcket och sken in genom kyrkfönstren.Sedan strålade solen ända tills vi kunde gratulera brudparet och kasta rosblad på dem.

Altargången var lång för den allra minsta brudnäbben så hon fick lite hjälp. 

Vackra brudparet!

Så här glad var Malin över att äntligen få gifta sig.

Dags att sätta på vigselringen.

Nu är vi gifta!

You may kiss the bride!

En störtskur kom strax efter att allt var över men sedan sken solen resten av kvällen.